Robert Burås - R.I.P.

Jag hatar rockmyten. Om det nu är den som fyller upp och kväver liv bara för att föda sig själv och ge näring åt mer destruktivitet.

Robert Burås, glimmrande gitarrist och tyst ikon i det underskattade Madrugada, blev 31 år.

Få har hanterat Jaguaren med samma pondus och finess. Hands Up, We Loved You.

http://uk.youtube.com/watch?v=U9-MoLhUZG8

Roskilde 2007...

Oh yes. Det var blött & jävligt men om man kollar bilder i efterhand ser vi ju inte ut att lida nämnvärt, eller?

33 varv

Köpte en skivspelare igår! Underbart att rota bland vinylskivor. Ta ut skivan, vända på den, läsa på innerfickan. Lägga an pick-upen och lyssna. Äkta!

Tack Magnus!

Det var otroligt befriande att du tog steget. Nu kanske man kan komma ifatt.

Ny jävla musik

Det sker numera alltför sällan att min hjärna blir uppäten inifrån av en ny platta. Det händer kanske ett par gånger om året, vilket är alldeles för lite för att kännas bra. Senast det hände var med Nationals "Boxer" (jag börjar höra rösten i mitt huvud när jag vaknar med ett ryck på morgonen - Brainy), och innan dess - halva Apostle of Hustle "National Anthem of Nowhere". Men hallå! När hände det er sist?

Det växer väl inte bort?

Commodore 64 commercial (1985)

Happy computing :D